Textilbranschens påverkan på människor

Textilindustrin skadar miljön. Men den skadar också människor. Speciellt de som arbetar i eller bor nära textilfabrikerna. I den här artikeln förklarar vi på vilket sätt produktionen av kläder påverkar allt levande omkring sig.

Att modebranschen skadar naturen är ett välkänt faktum. Bortsett från att det krävs enorma mängder vatten för att tillverka kläder, är det sällan som vattnet renas efteråt, vilket leder till förorenade sjöar och marker – och under transporterna släpps stora mängder koldioxid ut i luften. Omkring 60% av alla kläder är gjorda av polyester - ett fossilbränslebaserat material - och när det kommer till själva produktionen av kläder, har polyesterplagg störst miljöpåverkan, större än transporter. Men det är inte bara naturen som tar skada, utan även människor som jobbar i och lever i närheten av fabrikerna. Många av de kemikalier som släpps ut från textilfabriker och garverier* tar sig in i ekosystem och näringskedjor. De förgiftar – och i värsta fall tar död på – djur som lever av och betar kring vattendragen. Gifterna förorenar dricksvattnet som dessutom används för att vattna grönsaker och spannmål som människor livnär sig på. På vissa ställen är det så illa att det inte går att odla alls. Även lokala fiskare förlorar sin inkomst när fisken försvinner på grund av vattenföroreningarna.

Hälsofaror, dåligt betalt och usla arbetsvillkor
Även om vissa hävdar att textilindustrin fört med sig något gott, i form av fler jobbtillfällen,
är det ett riskfyllt arbete med många hälsofaror, dåligt betalt och usla arbetsvillkor. På vissa fabriker jobbar de anställda utan några som helst skyddskläder och de exponeras dagligen för farliga kemikalier som kan orsaka både inre och yttre kroppsskador, bland annat olika typer av frätskador på huden, hormonrubbningar och cancer. Arbetet i textilfabrikerna präglas av alldeles för långa arbetsdagar under dåliga förhållanden. Det är inte ovanligt med svimningar, till och med dödsfall, på grund av bristfällig ventilation i lokalerna.

Kampen för en levnadslön
Arbetet i textilfabrikerna präglas av låga löner och korta kontrakt. Många arbetare tvingas leva på minimilön, vilket är den lägsta lönen en arbetsgivare får ge enligt lag. Det är en summa som för många knappt räcker till mat och husrum. Många textilarbetare sparar även delar av sin lön för att kunna skicka till släktingar på landsbygden som är för gamla eller sjuka för att kunna jobba själva. Minimilön ska inte blandas ihop med levnadslön, något som ofta hörs i samband med protester och manifestationer med målet att få betalt i ”living wages”. Det är precis som namnet antyder, en lön som går att leva på och som täcker alla livsnödvändiga utgifter. Men i många utvecklingsländer är klyftan mellan minimilön och levnadslön för stor, och regeringar eller företag har inget intresse av att höja minimilönen för att fylla det gapet, eftersom det skulle göra dem mindre konkurrenskraftiga och minska affärerna. De låga minimilönerna är alltså ett strategiskt val av företag och regeringar, vilket påverkar arbetarna och förhindrar att levnadsstandarden i landet höjs.

Vad är en sweatshop?
En del av fabrikerna går under namnet sweatshops. En sweatshop är i praktiken en låglönefabrik där lönen, arbetsvillkoren och arbetsmiljön faller långt under kraven för vad som anses rimligt och lagligt – något som visserligen stämmer överens med de flesta textilfabriker. Barnarbete är inte ovanligt på dessa platser, liksom att de anställda tar med sina nyfödda till jobbet eftersom de inte har någon som kan passa dem – eller har råd att skicka de till förskola och skola. Dessa barn exponeras då för den farliga miljö som deras föräldrar vistas i dagligen.

Transparens och ansvar
Textilindustrins usla villkor och förödande konsekvenser för människor och natur sätter perspektiv på betydelsen av transparens och ansvar hos modeföretagen. De bör ha kännedom om fabrikerna de arbetar med och deras leveranskedjor, och de bör se till att åtminstone alla fabriker är registrerade och följer lagarna. Om varumärken blir mer transparenta gentemot sina kunder, och det visar sig att det finns tydliga brister, risker och/eller problem med produktionen (till exempel arbetsvillkor i fabrikerna), ökar chansen att de blir så kallade ”called out for it” och tvingas hållas ansvariga – vilket är precis det som behövs.

*Garvning är en process där djurhudar omvandlas till läder och är en form av konservering som syftar till att göra lädret mjukt och hållbart.